14.

Två dagar senare kom henne låtsasmamma och lämnade fickans saker. Det var första gången som flickan kände att de sakerna hon hade hos hennes pappa var hennes. Innan var det som om sakerna hon hade lånade hon. Det var inte mycket saker och de mest var från när hennes pappa flyttade från hennes mamma. Men ändå så var det hennes saker. Ingen annans. Hon kände det. Flickan grät inte över sin pappa. Men hon grät över känslan att hon hade sina egna saker. Det var hennes grejer. Hon fick göra vad hon ville med dem.

Några månader senare sitter flickan och flickans bros flickvän och pratar om detta. Flickan säger att hon anar att hennes pappa har skaffat en ny. Lägenheten är alltid tom på mat. Den känns obebodd och luktar lite obebodd. Hennes pappa kan inte leva själv där, hon förstod det. Men han hade inte sagt något. Hennes brors flickvän, sa att hon också tyckte att det var något sådant. Det tog inte lång tid efter det som hennes pappa berättade. Att han träffat en ny och denna kvinna hette C. Så började det om igen. Men denna gång sa flickan det hon ville få sagt. Hon sa enkelt ”jag vill inte träffa henne” Men hennes pappa förstod inte. Han ljög för henne.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0