11.

I flickans värld var det som att alla flyttade sig. Hon stod i mitten och såg på hur alla rörde sig runt henne. Hennes vänner hade börjat bli avvikande. De slutade ringa, slutade att prata med henne. Hennes pappa pratade inte sanning, och flickan litade på fel person. Hon litade på L, hon lyssnade på det hon hade och säga. Hennes mamma gnällde, jobbade inte men hade alltid något dåligt att säga om någon. Hon hade alltid något hon gjorde. Åkte iväg. Fotbollen gick det inget bra i, flickan orkade inte träna lusten försvann och det kändes som att hon spelade för hennes pappa. Som om hon spelade gjorde hon honom stolt. Hon ville vara lika bra som honom. Men flickan hade bestämt sig att hon skulle bli proffs så tvivlade hon. Ville hon verkligen det?

När sommaren var över och flickan kom tillbaka till skolan var ingenting som vanligt. Hennes vänner hon litade på tittade inte henne i ögonen, de pratade inte med henne. Flickan som inte förstod, vad hon gjort log. Hon intalade sig att det var det bästa att göra. Låtsas som att allt var bra. Hon kanske bara inbillade sig. Men när de smög om vad de skulle göra. När flickan hela tiden fick höra av andra, vad hennes vänner gjorde. När ingen såg henne i ögonen. Tog det stopp. Flickan orkade inte lägre, hon var likadana som dem. Varje gång någon av dem sa något så sa hon på samma sätt till dem. Slutade att uppföra sig. För egentligen ville hon bara ha sina vänner tillbaka.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0