JAg förstår inte, jag vill men det går inte. Varför jag? Varför så? Varför nu? När blir det bättre? Varje gång jag tänker att nu, nu så vänder det, nu kommer jag att bli glad igen. Nu kommer jag kunna skratta och nu kommer jag att kunna se tillbaka på det som hänt som en svart tid då allt gick åthelvetet. Men så hamnar jag här igen. Ännu en gång. Jag vill förstå varför. Jag vill veta vad det är som gör varför det blir såhär, jag har massor med hypoteser och försöker förstå. Men så blir det ändå inte bra. 

Ingen tar mig på allvar när jag säger mitt största och mest krävande problem. När jag berättar hur det är, skrattar de och säger att så är det med alla ibland. Vadå ibland? Jag sa precis att ALLTID är det såhär. Men vad ska jag göra hoppas på att alltig blir bättre? För någongång måste det ta slut ellerhur? Hur gör jag för att nå ut?

Känns hopplöst, för "tänk på barnen i Afrika" Jag kommer aldrig kunna tävla med dem.