Den sista önskan

Jag intalar mig varje dag att det inte är mitt fel. Att det som hände skulle hända hur det än hade blivit. Men om jag bara fick känna de små armarna runt min hals en gång till. Att ha ett samtal med dig. Jag skulle vilja höra hur du känner hur du har det. Utan stelhet utan det som var så svårt. Om du kunde se mig i ögonen och säga precis som du känner. Jag vet inte hur du skulle svara men jag hoppas på något som inte jag tror är sant. För det var det som gjorde det så svårt, det är det som gör det så svårt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0