Jag såg dig i ögonen

Just här och just nu. Mitt huvud dukar, min mage vill vända sig ut och in. När jag blundar känns det som om jag flyger ut genom fönstret. Ingenting, ingeting känns bra. Nervös som få. Handikapp. Det är så det ser ut. Det är så det är. Göra saker för att du måste. Inte för att du vill. ”du mår bra av det i längden, se på mig” Som jag har kämpat, men ändå så förstår ingen. Inte en enda.

”le och visa vem som är starkast” vem ska jag visa mig stark för? Alla idioter som har förstört mig eller mig själv? Det är någonting som är fel och jag känner det. Jag kan inte sätta fingret på vad. Men snart, hoppas jag på att jag ska kunna reda ut det. ”Det” Jag vet inte men allting känns oerhört konstigt. Det är som att jag nästan kan se vad som väntar och kan nästan sträcka handen ut för att ta i det, men så försvinner det och en tjock dimma läggs runt mig. Det var inte så jag ville ha det, och det jag inte vill höra får jag ändå höra, jämt.

Se in i mina ögon. Le.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0