Men allting var inte som det skulle. Hennes mamma hade träffat en ny. En snäll man med en hund. Han var den snällaste personen flickan träffat. Innan honom visste hon inte att vuxna människor kunde vara snälla. Hon hade börjat komma överens med L. Hon pratade om att hon skulle börja bo varannan vecka hos hennes mamma och varannan vecka hos hennes pappa. Dels för att få ordning på läxor bl.a. men också så ville flickan träffa sina syskon. Det var som skilda världar hos hennes föräldrar. Hos hennes mamma var hon fri. Hon gjorde det hon kände för. Ville hon sitta i sitt rum hela dagen gjorde hon det. Ville hon åka någonstans gjorde hon det. Var hon hungrig åt hon. Ville hon vara med kompisar gjorde hon det.

Hos hennes pappa, var det stelt. Hon var tvungen att ha dörren öppen om hon var i hennes rum. Hon var tvungen att ”umgås” med familjen. Det betydde att titta på tv, bara för att visa att man var social. Skulle hon gå ut var det något konstigt. Skulle hon åka till kompisar var hon tvungen att planera det. Oftast gick det inte eftersom det var för långt. Hon fick inte använda parfym, eller någon hår produkt på hennes rum. Att gå i kylskåpet utan att fråga var det inte ens att prata om. En gång när hon kom till sin pappa hade hennes låtsas mamma tagit alla hennes saker och flyttat om. Helt plötsligt hade flickan ett annat rum. Flickan förstod inte. L sa att hon behövde ett kontor.